Europarekordhållaren på 10 km – Andreas Almgren – bjuder på sina strategier och förebilder

Nu på träningsläger igen i Sierra Nevada: Backintervaller med Jacob Ingebrigtsen

 

Hur jobbar du med mentala strategier innan och under ett lopp?

Jag upplever ingen större skillnad mentalt inför bana jämfört med landsväg. Jag har aldrig haft något problem med publiken och jag tror att det är den stora skillnaden.

För mig finns det två stora utmaningar mentalt under och inför ett lopp. Den första är självklart att man inte presterar som man vill eller har hoppats på. Där brukar jag först och främst kolla igenom den träning jag har gjort och försöka hitta en rimlig målsättning. Den ska vara svår men inte omöjlig. Om man konstant siktar högre än vad man bör vara kapabel till så är risken stor att man alltid blir besviken. Därefter brukar jag fundera på möjliga scenarier under loppet. På så sätt blir jag mindre överraskad och kan lättare ta beslut.

Den andra utmaningen är att hantera smärtan och utmattningen under loppet. Där brukar jag inför loppet jobba mycket utefter mottot ”du har valt det här, det är det här du vill”. Jag vill prestera och ta mig till en ny nivå. Då är utmattningen en del på vägen och man ska acceptera den, inte försöka tänka bort den. Under loppet brukar jag tänka ”hur trött är jag EGENTLIGEN?” Det är lätt att känna sig tom på krafter men när man verkligen tänker efter så inser man oftast att man har mycket krafter kvar. I slutet så kopplar vinnarskallen på och då tänker jag inte så mycket.

Vilka är dina förebilder och varför?
Jag har inga självklara förebilder. När jag var liten gillade jag 400m-löparen Jeremy Wariner för att han sprang vackert. Dessutom var jag fascinerad av (före detta) världsrekordhållaren på 800m Wilson Kipketer. På senare år tycker jag att cyklisten Tadej Pogacar är inspirerande med hans vilja att överraska, pressa sig själv och alltid ge sitt yttersta.